Igår läste jag ett långt inlägg, som en annan tjej har skrivit i sin blogg.
Det handlade om vad hon tycker är meningen med livet i största allmänhet, just för henne.
    Det som var hennes mening förändrades väldigt mycket för ett tag sen, eftersom att hennes livssituation ändrades. Istället för att bo i hus tillsammans med sambo och barn, planera hur hon skulle göra med trädgården och bara bocka av på sin "framtidslista", är hon nu mamma på "50 %".
Det vill säga, hon och hennes f d sambo har barnet varannan vecka.
   Istället för att bo hus, har hon flyttat till en lägenhet.

Detta fick mig att börja fundera på just min mening i livet.
Jag hade ju en del av min framtid planerad, men allting ändrades bara på ett dygn.
 Jag skulle läsa till sjuksköterska redan efter gymnasiet och ha en färdig utbildning vid 22-årsålder.
Som det ser ut just nu, blir det inte alls så.
Jag har ingen panik över att utbilda mig längre. Anledning?
Jättemånga i min f d klass i Kalmar var 25 +.
De var kanske gifta, sambo och hade allt från ett barn till flera stycken!
Den mamman som jag hann lära känna på den korta tiden i Kalmar,
är ett stort bevis på att man kan vara en pluggande småbarnsmamma!
Så jag har insett att det är inte hela världen om man jobbar några år, bildar familj och sen utbildar sig.

Under tiden i Kalmar insåg jag tre saker:

* Jag är absolut ingen lägenhetsmänniska!
När jag väl har hittat den "rätta", vill jag bo i hus.
* Jag vill bo nära familjen/släkten!
Känner jag för att bara umgås med familjen en kväll,
utan att egentligen ha planerat det, vill jag kunna det.
Jag vill inte boka flygbiljetter långt i förväg och bo 10/100-talsmil hemifrån.
* Det är trots allt inga större fel på Hoby.
Det är en byhåla (jag vet) och man vet vilka de flesta är.
(På gott och ont).
Men byn har sina fördelar.
Det är relativt lugnt och behagligt att bo här. Man har nära till större städer.
För mindre shoppingturer har man Ronneby, Karlshamn och Karlskrona.
Vill man ha större utbud, tar det inte lång tid till Kristianstad, Växjö eller Kalmar.
Bräkne-Hoby är trots allt mitt hem och jag känner inte för att flytta härifrån i nuläget.

Det jag vill få ut av mitt liv är välmående, bra hälsa och kärlek.
Det vill säga, jag vill hitta någon att dela mitt liv med.
Jag vill ha barn och jag vill ha min familj nära.
Jag vill komma fram till vad jag vill syssla med i framtiden.
Är det sjuksköterska jag vill bli eller är det något annat som lockar mer?

Är nog tur att jag bara är 19 år ...
Men jag vet hur jag vill att mitt liv ska se ut!