Många har säkert undrat vad som egentligen har hänt,
några av inläggen de senaste dagarna har inte varit allt för positiva.

Först var jag riktigt arg, besviken och ledsen. Då är det så himla svårt att försöka skriva något vettigt här, för man vill bara få ut sina aggressioner.
Och det är delvis därför som jag startade den här bloggen. Den är till för att jag ska kunna skriva av mig, samtidigt som jag berättar om min vardag. 

Alla har ju i alla fall förstått att en kille har varit anledningen till min deppighet.
Att det slog så hårt den här gången vet jag inte.
Kanske var jag så inställd på att den här gången skulle det fungera
eller så var det hans uppmuntrande sätt som gjorde att jag förväntade mig mer.

Jag trodde att han var värd att lära känna.
Även fast hans liv har varit omständigt den senaste tiden,
så trodde jag att eftersom han visade intresse för mig,
så borde det vara hyfsat löst och att han var redo att gå vidare.

Men detta blev verkligen en motgång.
Jag förstår hans anledningar till att inte ses mer.
Det jag däremot inte kan förstå är att han var så positiv till en början och sen bara blev det tvärstopp.

De senaste dagarna har jag funderat och tänkt en hel del.
Jag har pratat med Alex och Sandra,
det är verkligen tur att jag har dem! :)
Just nu mår jag bra igen och försöker att inte bry mig.


Om han, mot förmodan, läser detta så har han också fått en liten förklaring på hur jag reagerade.

Men om han skulle ändra sig, så finns jag här.
För jag vill fortfarande lära känna honom.
Jag tror att han är bättre än vad en annan person tycker.
Jag vill bilda mig en egen, ny uppfattning.