Ibland gör det ont i mig när jag vill hjälpa personer som jag inte borde hjälpa, som ingen annan förstår varför jag vill försöka få ordning på. Jag inser ju klart själv att det förmodligen inte går, men ändå är det någonting inom mig som gör att jag skickar ett "hur mår du" eller "allt bra?". Bara för att visa att någon bryr sig, även om det bara är lilla jag. Jag får för mig att det betyder något.

Kanske kan det få den här personen att känna sig en gnutta bättre inombords, att faktiskt börja tro att de fortfarande räknas.

För hur svårt är det egentligen att fråga hur någon mår och verkligen vilja veta svaret? Att slänga ur sig en komplimang om någons jacka eller frisyr?

Allt för många människor är duktiga på att ge negativ kritik, men aldrig berömma någon för bra saker.


Bli bättre på komplimanger! Att bry er! Att våga säga positivt om någon!